Aktiviteter glömdes bort och det var svårt att hålla reda på tiden. Både Anna-Greta och hennes döttrar märkte att något inte stod rätt till. Efter besök på vårdcentral och senare utredning på minnesmottagning fick Anna-Greta diagnosen Alzheimers sjukdom. Sjukdomen gör det svårt för henne att orientera sig i tiden men ”klockan i fönstret”, som Anna-Greta kallar den, skapar trygghet och hjälper henne att bibehålla sina dagliga rutiner.
Anna-Greta har bott på Muskö i nästan hela sitt liv. Hon är född och uppväxt på ön och alla hennes tre syskon bor kvar. Här drev hennes man Birger ett båtvarv medan Anna-Greta agerade spindeln i nätet och sydde båtkapell. På gården finns även ett gästhus där barn och barnbarn bor om somrarna.
Handarbete har alltid varit en viktig del av hennes liv, hon har ständigt några strumpstickningar på gång till familj, vänner och personalen på hemtjänsten.
En förändrad vardag
Som den aktiva person Anna-Greta är har hon svårt att greppa att hon inte minns som förr, även om hon stundtals är medveten om sin sjukdom. Det är lättare att förhålla sig till sina fysiska hinder, såsom att balansen inte är som den varit. Hon har alltid värderat sin frihet och självständighet högt. Nu saknar hon att inte längre få köra bil.
"Innan vi visste, så var situationen jobbig både för mamma och oss. Vi märkte att hon hade svårt att komma ihåg bokade tider. Ibland trodde mamma att vi anhöriga var där, fastän vi var i stan, och ibland kunde hon vakna upp och inte veta var hon var. När hon sedan ringde oss fick vi övertyga henne om att hon var hemma och försöka avleda och i stället prata om dagens händelser", berättar Ulrika.
Idag bor Anna-Greta ensam i huset på Muskö. Hemtjänsten kommer morgon och kväll och döttrarna, Ulrika och Kristina, turas om att hälsa på.
Gemenskapen på ön är stor och pensionärerna i grannskapet äter lunch ihop varje vecka. En stund som Anna-Greta uppskattar mycket.
"Vissa kan tycka att det är lite ödsligt här ute på Muskö, men här är jag trygg och slipper anpassa mig efter alla andra. Här gör jag som jag vill", berättar hon.
Med rätt stöd har det blivit lättare att bibehålla rutiner
För att Anna-Greta ska ha möjlighet att bo kvar hemma behöver hon stödjande funktioner. Förutom familjens omsorg, hemtjänst och färdtjänst behöver Anna-Greta stöd för att fortsätta kunna utföra sysslor självständigt. Dagligen ordnar hon sina måltider, tömmer diskmaskinen, går ut med soporna och tar mediciner.
För att minimera att saker glöms bort använder familjen idag en kombination av en papperskalender och den digitala kalenderklockan CARY Base.
"Mamma är jättebra på att skriva upp saker i sin papperskalender. Problemet är att vi anhöriga inte kan se kalendern på distans. När mamma ringer och undrar över något som står i den är det därför svårt för oss att helt förstå vad hon menar", berättar Ulrika.
"Med den digitala kalendern kan vi som anhöriga koppla upp oss mot CARY Base via appen myAbilia, och både se och lägga in aktiviteter via mobilen", fortsätter hon.
Med egna foton och röstmeddelanden individanpassas aktiviteterna för Anna-Greta. Inför varje aktivitet dyker det upp en visuell och hörbar påminnelse.
Orienterar sig bättre i tiden
Anna-Greta kallar CARY Base för ”klockan i fönstret” eftersom den är placerad i ett fönster där hon har uppsikt över den från sin favoritstol. Det bästa, enligt hennes själv, är att hon snabbt kan se datum, veckodag och tid på dygnet. Särskilt på vintern när de mörka timmarna är långa kan det vara svårt att veta om det är eftermiddag eller natt.
"Ibland funderar man ju ’vad i jösse namn är det för dag idag?’ och då kan man titta på den där, och så får man veta det", säger Anna-Greta.
Känner trygghet och frihet
Med CARY Base har vardagen blivit lugnare, och Ulrika och Kristina känner sig även mer delaktiga i sin mammas liv.
"Som anhörig till en person med demenssjukdom vet man inte alltid vad personen tänker, vad hon gör och var hon är någonstans i tankarna. Sedan vi fick hjälpmedlet är det lättare att möta mamma i hennes värld, och vi kan på ett tydligare sätt prata om vad som ska hända under dagen. Mamma har blivit lugnare och det är en trygghet för oss att veta att hon kan bo kvar och klarar det mesta i sin vardag själv", säger Ulrika.
Att bo kvar hemma innebär att Anna-Greta kan fortsätta leva sitt liv på sina egna villkor. Förutom umgänge med vänner, syskon, barn och barnbarn är höjdpunkten på dagen varje stund som hon kan hålla i gång och gå ut.
"Frihet och att känna mig frisk är viktigt för mig", avslutar Anna-Greta.
